Frågor och svar
Anita Hjälme, fil dr. och universitetslektor emerita i pedagogik vid Högskolan i Gävle, samt under många år nära medarbetare till Maja Witting, föreläser ofta ute i landet, och hon får som resultat av det också besvara frågor om Wittingmetoden. Vi har i samråd med Anita Hjälme valt att publicera en mejldialog mellan henne och en student på speciallärarprogrammet. Dialogen tar upp många centrala frågor: Kan metoden användas för alla elever med läs- och skrivsvårigheter? Hur förhåller sig Maj-Gun Johanssons program och Wittingmetoden till varandra? Vilka elever ska lästräna och vilka ska ha Wittingmetoden? Analyssamtalet och vikten av medvetenheten hos eleverna mm kommenteras.
Läs hela mejldialogen, med alla frågor och svar, här.
P.S. Anita Hjälmes doktorsavhandling, Kan man bli klok på läsdebatten (1999), hjälper oss att sortera argumenten i den läsdebatt som ju fortfarande pågår. Mycket nyttig läsning!
Hur ska man beskriva läsinlärningsmetoder?
Svar: Jag som skriver detta heter Per Fröjd och jag disputerade 2005 på avhandlingen Att läsa och förstå svenska på Institutionen för svenska språket på Göteborgs universitet. Jag har från och till undervisat på och haft ansvaret för läs- och skrivkurser för lärarstudenter på institutionen. Numer är jag dock tillbaka på Viskastrandsgymnasiet i Borås. Jag är avkodningsinriktad och har arbetat med Wittingmetoden i många år.
Orsaken till att jag skriver detta är de missuppfattningar som florerar om de grundläggande skillnaderna mellan olika teorier om läsning, läsinlärningsmetoder och scheman både hos studenter och forskare. En vanlig missuppfattning är att man kan blanda. Det är bara att ta det ”bästa” från alla, vilket uttryckt på ett annat sätt innebär att man inte är beredd att lägga ner tillräckligt mycket jobb på att förstå vad som skiljer och förenar olika metoder.
Det finns många termer i litteraturen som beskriver de olika teorierna och metoderna. Top-down – bottom-up, syntetisk – analytisk, helord – avkodning och del – helhet är några exempel på termpar. I vissa fall förekommer interaktiv. Denna term är dock särskilt vilseledande eftersom läsning oberoende av teori eller metod är en interaktiv process. Detsamma gäller en term som förståelseinriktad. Det finns ingen teori om läsning som inte har någon form av läsförståelse som mål.
Ladda ner hela Per Fröjds matnyttiga och klargörande svar på frågan som pdf-fil.
Från Norge kom en önskan att få ta del av ”kartleggingsmatrial som kan anvendes på elever”.
Svar: Analyssamtalet är Wittingmetodens sätt att ”kartlägga” problemen och i det samtalet är det eleven som står för det mesta av informationen om hur problemen ser ut. Dessutom ingår det att eleven får pröva metoden och ges inblick i dess teoretiska resonemang. Samtalet innehåller inga mallar och det enda som möjligen kan kallas ”testmaterial” är helt enkelt innehållsneutrala språkstrukturer som eleven läser och skriver för att närmare kunna beskriva vad som är svårt och på vilket sätt. Man kan läsa om samtalets utformning och tankarna bakom det på sidan 93 ff i Metod för läs- och skrivinlärning. (Se hemsidans litteraturförteckning.)
En specialpedagog som fått ett återuppväckt intresse för Wittingmetoden efter att ha hört Josefi Dahlberg berätta om sitt ominlärningsarbete, hade föräldrarna med på idén och ville sätta igång med det samma. Speciallläraren frågar nu: ”Vilka böcker behöver man? Ska eleven göra sina läs- och skrivläxor hemma som vanligt eller ska han avstå från att kämpa med dem? Ska pappan fortsätta att läsa med barnet en kvart om dagen som han har gjort under en längre tid? (Det har inte givit önskvärt resultat!)”
Svar: Det är mycket bra att ha föräldrarna med på idén med ominlärning, men kom ihåg är det nödvändigt att arbetet startar med ett analyssamtal. Det är till för att ge eleven rätt väg in i Wittingarbetet. Dessutom är det genom analyssamtalet eleven får underlag för att kunna ta beslut om ifall han/hon själv vill och kan tänka sig att arbeta med metoden.
Du kan läsa om analyssamtalet i Metodboken, men om du är intresserad av att få hjälp den första gången kan föreningen förmedla kontakt med någon erfaren lärare som kan bistå er.
Den litteratur man behöver man i första hand vid ominlärningsarbete är Handledningen, Metod för läs- och skrivinlärning och Ominlärning – ett sätt att övervinna läs- och skrivsvårigheter. (Se hemsidans litteraturförteckning.)
Under arbetet med ominlärningen ska eleven läsa och skriva så lite som möjligt och någon läsläxa eller lästräning ska det alltså inte vara hemma. Däremot kan föräldrarna vara till stor hjälp genom att läsa högt för sonen.
En 14-åring, med en ett år gammal dyslexidiagnos, får inte någon hjälp i sin skola, som satsat på små klasser istället för speciallärare. Bekymrad undrar föräldern om man kan gå Wittingkurs och vara lärare åt sitt eget barn. Eller om det finns specialpedagoger som inte arbetar i skolan som man kan anlita privat?
Svar: Det är aldrig så lyckat att som förälder försöka vara sitt barns lärare och det är ju skolans uppgift. Kan man som förälder få skolan intresserad av att informera sig om Wittingmetoden, förmedlar föreningen kontakt med någon som kan hålla ett informationsmöte eller en studiedag.
Föreningen kan också tipsa om lärare som skulle kunna tänkas arbeta med elever privat.
En mattelärare undrar om man inte skulle kunna använda Wittingmetodens principer för annat än just läs- och skrivinlärning. Har någon tänkt på det?
Svar: Det finns mycket i Wittingmetoden som är användbart i all inlärning. Som exempel på det kan den som vill här ladda hem ett spännande arbete om Matematik.
 |
|
| Copyright © 2010- Wittingföreningen. Webbproduktion - Streamcode | |